Hej hopp!

Idag ska jag och J gå på lilla Leahs namngivelsedag. Vädret hade ju kunnat varit lite bättre men det blir säkert mysigt ändå. Kanske tar lite bilder och lägger upp på bloggen. Skriver mer sen för nu måste vi hoppa in i bilen, tar ca en time för oss att köra. Hej så länge...

Hej!

Nu känns allt lite bättre. I dag har det varit full fart hela dagen. Håller på att ska flytta så har åkt runt til olika inredningsbutiker och kikat. Är så jäkl kul att hålla på att planera och inreda. Tänkte jag skulle skriva lite datum för att visa hur min resa sett ut. Denna lista kommer uppdateras allt efter.

Jan 2014: Jag och min sambo planerar att skaffa barn och jag slutar med P-piller

Jan 2015: Känner att det här verkar inte fungerar och tar kontakt med Carl von Linné kliniken i uppsala.

26 feb 2015: Första mötet med CvL kliniken. De kan inte hitta några fel på oss och jag blir inseminerad direkt då jag har ägglossning den dagen.

26 mars 2015: Första inseminationen fungerar ej så vi försöker en gång till. Kliniken skickar även en remiss till Västmanlands sjukhus för IVF.

April 2015: Inseminationen misslyckas, förösker på på "normalt sätt" gnom att ha sex vid ägglossning,

Maj 2015: Får ett mail från CvL att Västmanlands sjukhus gett klartecken för IVF och vi får en tid för första mötet, den 11/5.

Nu får vi se vad som händer... :)

Nu kom mensen. Förväntat såklart men alltid lika nedslående... Usch blir alltid lika deppig på mensdagen. Redan dagen efter brukar det kännas bättre och jag "tar nya tag" och försöker tänka positivt. I kväll ska jag vara barnvakt och på lördag ska jag på min kompis dotters namngivelsedag. Är så jäkla rädd för att jag ska bli bitter och missunnsam kring mina vänner och deras barn. Försöker tänka postitivt och jag faktiskt ska vara glad att vissa får uppleva detta mirakel. Samtidigt som jag kan bli så förbannad, varför får inte jag det?? Kan inte direkt säga att jag är bitter...mer ledsen faktiskt. Men jag har ju som sagt IVF:en  att se fram emot, samtidigt som jag är så jäkla rädd att det inte heller ska fungera!! Usch vilket deppigt inlägg, ska bli mer positivt framöver... just one of those days  :( 

Alltid jobbigt så här dagarna före BIM. Trodde jag skulle bry mig mindre nu när vi fått tid för IVF...men icke sa nicke. Skulle ju självklart bli jätte glad om det gick på "naturlig väg". Nu går jag och känner efter hela tiden efter olika symtom. Vill bara att dagarna skall gå, snabbt! 

...not...Alltså är ganska intressant hur vissa människor anser att de har mer koll än vam man själv har på ofrivillig barnlöshet. Berättade för en vän i förtroende att vi äntligen fått tid för IVF. Hennes kommentar var den som jag på riktigt inte trodde att ngn av mina vänner skulle uttrycka. Men ack så jag bedrog mig! " stressa inte...när du slappnar av så komer det ska du se." Sen frågade hon om hur länge vi försökt och då jag berättade att vi bara testat med äggstickor fyra månader men att vi försökt "mer" avslappnat ett och ett halvt år. Vad frågar hon då...? "varför kollar ni ägglossning" alltså hon frågade inte på ett sätt där hon undra, hon är snart sjuksköterska så andledningen vet hon. Utan det var mer... "varför har ni inte bara sex spontant och slappnar av?" Really?! Som ni förstår ågrar jag att berättat för henne men hade faktiskt högre tankar!!

Aja, den 11/8 är det i varje fall dags för IVF- möte på Carl von Linné kliniken i Uppsala :)

...till min nya blogg... Eftersom vi är många som lider av ofrivillig barnlöshet vill jag skriva om just min resa nu när vi ska dra igång med IVF. Jag har själv funnit tröst i att läsa andra ofrivilligt barnlösa bloggar och hoppas att min kan hjälpa andra i samma situation. Vem är jag då? Jag vill gärna vara anonym tills vidare men lite information skall ni ändå få. Jag är 29 år gammal, bor i Våsterås med min sambo. Vi har försökt få barn i ett och ett halvt år. Vi har varit på utredning där de inte hittat något speciellt fel på oss, vi är alltså oförklarligt barnlösa. Vi har testat två inseminationer utan framgång och nu den 11/8 skall vi gå på information om hur IVF går till. Självklart försöker vi aktivt bli med barn på "normalt" vis under tiden, en dag kanske man lägger ett guldägg